Jag är utbildad mindfulnessinstruktör genom Mindfulnesscenter. Jag påbörjade steg 2 med ett retreat i Synninge för flera år sedan och det är bland det roligate och bästa jag varit med om. Jag mötte mig själv och andra i tystnad. Och i samtal. Det var både och. Jag minns flera ögoblick som igår. Jag mötte en kvinna intll åkrarna, marken var kall och hård. Det var småkyligt. Vi hade fått direktiv om att vara i tystnad denna stund. Vi bröt tystanden för ett ögoblick, det kom vi överens om gemensamt. Hon hade lyssnat till min berättelse om hur jag tog mig ur min medicinering. Hon är läkare. Med en dotter som har adhd. Och som får medicin, för att klara av att koncentrera sig i skolan. Hon spelade upp hur dottern var före och efter medicinen. Och hon berättade hur dottern upplevde medicinen. Min historia fick henne att börja fundera på om det var rätt att ge dottern medicin eller inte. Vi berördes en stund av varandras berättelser ur livet. Och vi återgick till tystnaden. Vi gick åt varsitt håll på den hårda marken. Jag minns hur jag kände mig. Upplyft av att någon svarade på det jag just hade delat för hela gruppen. Och samtidigt bekymrad över detta medicinerande i Sverige. 

Efter några dagar på utbildningen så pausade jag den. Jag stannade upp i mitt liv. Och observerade vad jag hade att ta hand om. Jag accepterade att det var som det var. Jag svarade med att ta hjälp för ett tidigare trauma. 

SOAS, s = stanna upp i det som händer just nu, o = observera vad det är som händer just nu, a = acceptera det som händer just nu, s = svara/släppa taget

Jag har praktiserat SOAS sedan många år. Det tog ett par år för mig att få in det som en rutin. Och nu är det lika viktigt för mig som att dricka kaffe, eller äta frukost. Det är helt enkelt nödvändigt för mig. 

För ett år sedan fick jag en fråga om att leda en grupp i mindfulness. Jag gjorde det och det var också bland det bästa jag har gjort. Det var så fina människor som liksom jag var i en situation där vi alla skulle få stöd i en process. 

Jag tog chansen och idag är jag otroligt tacksam för det. Det blev självklart för mig att börja dela med mig av mindfulness på ett annat sätt. Att bidra ideellt när möjligheten gavs. 

Häromdagen kom en man fram till mig i ett annat sammanhang. Han frågade om han kunde delta i någon av mina mindfulnessaktiviteter och jag bjöd in till en mindfulnesspromenad. 

Jag berättade också om SOAS. Jag berättar ofta om SOAS när jag ser att jag inte kan låta bli. Men när det gäller min arbetsplats i skolan så har jag slutat prata om mindfulness. Jag vill inte tjata. 

Jag väntar på att någon ska be mig guida i en meditation eller dela med mig av min kunskap. 

Jag har helt enkelt gjort en del SOAS och landat i att släppa taget mer och mer. Däremot så kan det ändras, då jag är medvetet närvarande i varje ögonblick. 

Jag hör andra prata om stress varje arbetsdag. Jag ser andra som stressar. Jag har verktyg som jag vill ge dem. Men jag känner också igen mitt yngre jag. Att sitta och prata med kollegor om stress, utan verktyg och inte vara öppen för att prova. Att inte vara öppen för att prova.

Jag har erbjudit meditationer så ofta så det blir dumt om jag ska fortsätta erbjuda det. Även om jag vet att en mediation på 3 minuter hjälper. Jag har sett det flera gånger. Det sår frön. Till att forstätta. Men jag är inte anställd för att guida i mindfulness, även om det var min intention att börja på den arbetsplatsen. Att få in mindfulness i skolan. 

Kanske det ändras. 

Varje ögonblick är ett nytt ögoblick. 

I alla fall, så har jag en annan plan. Jag har gjort ett försök. Och jag kanske gör fler.

Men jag ska bara vara där vårterminen ut. Sedan ska jag vidare. 

Det här är ett tillfälligt arbete. Tidsbestämt.

Läkaren med dottern hade bara tänkt på medicin för hon visste inget annat. Efter mötet med mig, började hon fundera om det var rätt att ge medicin. 

Kan det finnas andra sätt. 

Att ta hand om sig. 

Det är intressanta frågor. 

Jag vet hur jag fungerar och hur jag tänker och hur jag gör. 

Jag tar inte piller vid mensvärk. 

Jag springer, tränar på gym eller dansar i rummet där jag är just nu, för att lindra. 

Och det funkar för mig. 

Jag är nyfiken på hur andra gör, men jag frågar inte. 

Så nyfiken är jag inte. 

Jag skulle däremot vilja hjälpa andra till att göra mer medvetna val.

Och så kanske det blir. 

Men nu är nu. 

Idag är idag. 

Och jag vaknar som vanligt tidigt. 

Och behöver börja morgonen med ett skrivpass.

Eller två.

Och så kommer jag slockna väldigt tidigt ikväll. 

Det är så det är. 

Jag älskar att skriva tidigt om morgonen. 

Efter en meditation.

Med en kopp te. 

Och tända ljus.

Ha en fin dag!

Och var varsam med dig själv. 

Och andra.