Vill du följa med på en mindfulnesspromenad den 24 november? 

Sänd anmälan till jessica@mindfulnatur.se

Rapport från torsdagen den 24 november

Tre väninnor och en ny bekant. Det var kallt. Dagsljus. Snön föll. Medelstora flingor. Vi går i tystnad. Vi går sakta. Vi stannar upp. Övar på att se, känna och lyssna. Efter trekvart i kylan går vi in och fikar på Flickorna Helins. Där blev vi varma intill den öppna spisen. De serverar väldigt god varm choklad. Vi hade en mycket trevlig stund.


Rapport från torsdagen den 12 oktober. 

Kerstin och jag gjorde sällskap till Djurgården. Jag hade sovit hos mina föräldrar för att vara hos min älskade katt. Tyvärr så somnade hon in på kvällen innan och jag var så ledsen. Men det var så välgörande att få träffa Kerstin på resan till Djurgården. Väl framme stod vi i solen och kände värmen. Anki kom och det var vi som gick vår vandring. Både Kerstin och Anki har blivit goda vänner. Vi har setts tack vare mindfulnessaktiviteter. Jag hade bjudit in mina stammisar till denna vandring och väntade ev 2 till, men de kunde inte komma. 

Vi gick in till de vackrade rabatterna strax till höger efter den blå porten. Så vackra blommor! Vi hade behov att prata, så vi samtalade om livet på vår promenad till Rosendals Trädgårdscafé. 

Vi fick en riktigt fin stund tillsammans denna soliga dag. 

---

Rapport från söndagen den 9 april.

Ett par minuter efter 10.00 erbjuder jag en pappa att ta bild på hela familjen. Han tackar nej och menar att det tas mycket bilder ändå. Han tog bilder på fru och barn. De står under bågen till den blå grinden på Djurgården. Trafiken med människor är tätare än tidigare i år vid denna tidpunkt, på söndagar. Jag har promenerat om ett par turister längs vattnet utmed Strandvägen. Det verkar vara flera med vandringsryggsäckar som har tänkt att spendera delar av denna påskdag på Djurgården.

Jag är i god tid och står och väntar. Och jag vet inte om jag väntar på någon. En vän hörde av sig och meddelade att hon hade en annan plan än Djurgården, för denna dag. Det var fint att få info. Det var fint att veta att min aktivitet var ett alternativ. Hon har också frågat om jag kan skicka påminnelser. Tyvärr så kan jag inte det. Eller så kan jag det. Ska fundera på det. Det får ske via mejl i så fall. Det får bli som det blir, så länge jag funderar. 

Jag ser på ett par svanar som letar mat i kanalen. Vänder mig om och får syn på Anki. Då knäpper hon en bild och fångar mitt överraskande leende. Jag blir riktigt glad. Tänkte att jag så gärna ville ha sällskap för dagens mindfulnesspromenad denna fina dag. Och så fick jag det! Det är lycka!

Har funderat på om jag skulle lägga ut bilder. Jag vet att det kan vara hjälpsamt för vissa att se bilder från aktiviteten. Men denna enkla hemsida kan bara ha en bild åt gången. Och jag har inte behov av att lägga upp mer bilder eller text. Just nu. 

Jag är så tacksam för att både Anki och jag hade tid att gå en längre sträcka. Vi pratade om mindfulness och vi pratade om annat. Mer om annat. Vi stannade upp och såg på våren. Anki fick kontakt med en hund där jag kände igen husse. Det visade sig vara en gammal klasskamrat till mig som jag inte sett på bra många år. 

Vi stannar en stund. Anki pratade med frun. Och jag med klasskamraten. Om livet. Som varit. Och är. Och efter ett trevligt samtal så skildes vi åt, med en hel del påminnelser om livet från gymnasietiden. 

När jag initierade årets aktivitet med mindfulnesspromenader på Djurgården så hade jag en intenion att var och en skulle ha med sig sitt eget fika. Att vi kunde slå oss ner där vi önskade. Vid bänkar eller intill ett träd. Både jag och Anki hade gjort hemlagad soppa. Vi slog oss ner vid en bänk intill vattnet där vi åt vår soppa, drack kaffe och smakade professorns chokladkaka, som jag hade bakat till dagen. Solen sken och luften var varm och skön. Vi såg flygande svanar och gäss. Gråhägrar och kråkor samlade bomaterial. Djurgården var fylld med människor som var ute och njöt av våren. Precis som vi. 

Vi upplevde en riktig vårdag med vårblommor som snödroppar och krousar. Vitsipporna får vi vänta på en stund till. 

En dag med medveten närvaro. I trevligt sällskap.

Så tacksam. För upplevelsen. För att det blev en långpromenad just denna fina dag.

Du som är nyfiken på mindfulness och vill följa med på mindfulnesspromenad. Ta gärna med dig sittunderlag och eget fika. 

Jag improviserar varje tillfälle där jag tar hänsyn till eventuella begränsningar att gå långt. Det finns bra med soffor för vila och bänkar att slå sig ner vid längs hela Djurgården. Och det går att guida mindfulnessövningarna precis överallt. Det finns utrymme för var och en att få flera möjligheter att öva i mindfulness.

Även om det är trevligt med det sociala sällskapet, så är det fokus på övningar i mindfulness, i naturen. Och då är inte själva sträckan avgörande. 

Finns det tid och intresse så kan promenaden bli längre. 

Jag tar hänsyn till dagsform och behov. För varje gång. Gruppen tar ett gemensamt beslut. 

Nästa tillfälle är den 14 maj. Från 10.00 - ca 11.30. 

Anmäl gärna ditt intresse. Det är förstås inget bindande, då detta är en kostnadsfri aktivitet. Det är bara trevligt för mig att veta om du har en intention att komma.

Varmt välkommen!

---

12 911 steg visar min mobil strax efter lunch. Solen har lyst och värmt upp mitt ansikte och uppmanade mig om att ta på mig mina solglasögon vid ett par tillfällen. Solen många av oss väntat på. Vårsolen som nyligen smält bort snö och is och fick mig att tro att jag skulle upptäcka en tussilago när som helst. Och så kom det ny snö som en smocka häromdagen. Och det var som att få en känsla av att vara i fjällen, hemma i huvudstaden. Mer snö väntas imorgon. Men snart så, snart så är den helt smält och snart så kommer vårens blomster att knoppa. Och blomma.

Idag njöt jag däremot av snön. Vi var 4 som träffades vid Djurgårdsporten och efter att vi hälsat på varandra och jag berättade om upplägget, så gick vi till vårt första stopp där jag guidade i en stående meditation. Vi fokuserar till fågelkvitter och kraxande samtidigt som en helikopter passerar. Ljud från spårvagnar och bilar i bakgrunden. Hundskall. Ljud från någons fötter och tassar som passerar oss där vi står i djup snö. Jag blundar. Kisar och får se en till gestalt, som står still. Jag har mina aningar.

Och när vi öppnar upp ögonen så hade en femte deltagare gjort oss sällskap. Jag anade rätt. Hon tog sig dit ljudlöst. Eller samtidigt som hunden med ägaren passerat. 

Jag uppskattar själv det tillåtande med denna aktivtet, att det är ok att komma när man kommer. Om man är helt ny så får man gärna sända ett mejl så jag vet om vem som har tänkt att komma, men det är inte nödvändigt. 

Jag uppmanar att lyssna till dagsform. Bestäm dig samma dag hur det passar dig. Och för vissa är det bra att bestämma, att man kommer. 

Vi "lekte" i snön och trampade i drivorna, på varsitt håll i 10 min. Som en övning. Vilken hastighet vill jag gå i. Vad vill jag göra i snön. Vad upptäcker jag.

Därefter bytte vi upplevelserna med varandra. Gick vidare och mötte löpgruppen med högtalaren som spelar musik, hundägare med och utan koppel till sina hundar. Olika grupper passerar oss. Nu har Djurgården vaknat till liv igen, då fler människor och hundar syns till. Vi är fler som vill gå på samma väg. Det är intressant. Hur vi gör. Hur några backar, hur några tar plats. Där och på övriga trottoarer. 

Vi stannade till vid Jenny Lind statyn igen efter att ha samtalat om träden en stund. De påminner mig alltid om stabilitet. Och jag prövar dela med mig av trädens stabilitet i någon av mina mediationer. Att vi kan tänka på oss sjäva som stadiga träd när det blåser upp till storm, i ens liv. 

Efter 50 min mindfulness kände vi oss kalla och valde att gå in i värmen för en stunds samvaro över en fika. Flickorna Helins har brasan igång som alltid. Dagens soppa var riktigt god. Två deltagare hade andra planer och tog egna vägar. 

Nästa tillfälle blir under påsk, söndagen den 9 april. Då tänker jag att var och en tar med sig det man önskar att fika, gärna ett sittunderlag och kläder efter väder. 

Jag räknar med vitsipporna då. Den tanken känns väldigt välkomnande just nu. Tänk att ligga på marken i ett hav med vitsippor. 

Då blir jag förmodligen kvar i naturen, i flera timmar. 

Nu känns det däremot skönt att ha kommit hem, in i värmen. Och jag har bryggt mig en kopp kaffe. Kan fortfarande känna hur solen och luften har bitit mig i huden med varsamhet. 

En timme om dagen i frisk luft i naturen. Och i dagsljus. Det är en gåva som jag ger mig själv varje dag. För att jag behöver ha det så. Och för att jag vill ha det så. 

Ha en trevlig söndag!

----


Jag är just hemkommen efter andra promenaden för 2023. 

Jag får sms av ett par nyfunna vänner, att de kommer idag! Det är väldigt roligt att få sms från människor som jag trivs med, att få höra att de vill komma på min mindfulnesspromenad. Jag visste vilka som skulle komma och jag fick även information från flera som ville komma, men som inte kunde.

Jag möter upp en, sedan två och vi börjar trots att alla inte hade infunnit sig. Ibland är det så i livet, som gör att man kommer lite sent. En gång var det kaos i trafiken. Det var sommar. Och en kvinna hade barnvagn och skrev, "vi kommer inte med någon buss då det inte finns barnvagnsplats" och jag svarade "det är ok, vi håller till på den gröna gräsmattan i närheten av mötesplatsen, ingen stress. Ni kommer när ni kommer!". Och jag gjorde om hela planen för det tillfället. För att jag ville att de skulle komma. När hon planerat det. Det var visst ett stadsbesök den dagen. Och hur skulle "vi vanliga" människor veta, att den vanliga sträckan som tar ca 45 min tar närmare 2 h?

Det är ju så det är ibland. Och det är ok. I denna enkla och ideella verksamhet, så är det helt ok. Flera börjar förstå, att det är ok. Det är tillåtande. Att inte alltid vara aktivt deltagande. Det är ok att ta plats. Det är ok att få vara som man är, just i den stunden, som vi ses, på denna promenad. 

Det är så jag vill ha det. Och jag har förmedlat det. Jag känner att andra känner att det är ok. "Här får jag vara som jag är". Vi övar på olika saker. Och det handlar mycket om att få lov att vara som man behöver, just nu. Vi gjorde en stående meditation vid Gunnar Wennergren statyn. Jag har läst på att han var en ämbetsman, författare och politiker. Mer behöver jag inte veta, just nu. 

Vi fokuserar på vår andning. På hur det känns att stå på ett isigt underlag med och utan broddar. Att känna luften bita i huden på ett kärleksfullt sätt. I alla fall kände jag så. Den kyliga luften smeker min kind. Och även om jag är bra påklädd med ull under och vindbyxor och ull över upptill, så känner jag av kylan. Men jag vet, att det finns en brasa som värmer upp rummet alldeles i närheten. Det hjäper mig i den stunden som jag känner kylan på nästippen och kinderna.

Idag gick vi alla fyra promenaddeltagare in i den knoppande Rododendron, eller under. Vi går in i det som ser ut som en entré och vi befinner oss under den. Som att gå in i en saga, där nyfikna vuxna får vistas. Och vi fascineras av att vara där. Idéer poppar upp. Om att sitta härinne en varm sommardag. På sittunderlag. Och när idéerna och andra ord har sagts högt så går vi ut. Och möter ljuset! Vi möter ett vårvinterlandskap. Vi går mer i samtal än tystnad idag. Och väl framme vid Jenny Lind statyn så pratar vi om vårskrik och rörelse. Hur kroppen mår bra av att röra på sig vid ångest. Och hur skönt det är med vårskrik i naturen. Jag känner för att göra ett skrik och går runt statyn och "gömmer" mig och passar på att skrika mitt vårskrik. Tja, inte det som jag kan skrika i skogen när jag är själv, men ändå. Jag gjorde det, för att jag kände för det. 

Och vi skrattade. Och vi dansar på plats. Jag berättar om när jag som deltagare i DansSteget blev guidad av Rebecca Fratini att dansa frigörande dans. Hur ett tidigare trauma bromsade min dans. Och efter att jag bearbetat mitt tidigare trauma, så dansar jag för mig själv hemma. Vi pratar om skrattyoga och hur man kan lura hjärnan genom att le fast man inte ler "på riktigt". Man kan sätta en penna i munnen och mungiporna lurar hjärnan med att säga "jag är glad" och hjärnan tror det. Har jag hört i alla fall. Har inte läst någon forskning på det. Kanske någon som läser detta vet. 

Vi blev frusna trots danssteg och skratt. Det var dags att styra stegen mot Flickorna Helin. Där finns Stockholms trevligaste toalett. Bättre än Grand, sa jag till kvinnan bakom disken. Tror inte hon observerade det. Men jag sa "ni har Stockholms bästa toalett" och hon tyckte att det var roligt att höra det. De är trevliga där. Deras brasa och mitt sällskap bjuder på en mycket trevlig upplevelse och där fikar jag alltid gott.

Något som jag valde att inte säga till hela gruppen idag, var att idag är det 12 år sedan som min vän valde bort livet. Jag såg en polisbil stå still med blåljus på Kungsgatan strax intill Norrlandsgatan idag. De hade stannat en taxi. För vad vet jag inte. Det fick mig att minnas. 

För exakt 12 år sedan prövade min väns mamma få polisen att söka efter hans mobil. Hon förstod att det inte stod rätt till när sonen inte dök upp vid mötesplatsen han hade planerat med pappan. Men polisen hade inte möjlighet att göra en sökning efter hans mobiltelefon. Trots all historik som fanns att ta del av. Trots att han var inlagd för djup depression. Trots att han var svårt sjuk, i en djup depression. Han fick permission. Och han kunde avsluta sitt liv. Det var det han gjorde. Därute i snön pulserade han. Mer skriver jag inte. Det passar inte. Inte alls. Jag undrar, hur är det möjligt. Hur var det möjligt? 

Kära du som läser detta. Ta vara på dig själv. Och var snäll med dig själv. Och med andra. Vi behöver vara varsamma med oss. Och om du har möjlighet. Sträck ut din hand, för någon i din närhet som behöver den. Men sätt också en gräns. För det finns många som prövar ta mer än vad du kan ge. Det säger jag av egen erfarenhet. Som jag övat! Och jag övar hela tiden. Denna aktivitet är en mycket bra övningsplats, för mig. Som har gett till andra hela livet. Men nu ger jag mer till mig och mindre till andra. Och jag sätter gränser, varje dag. 

Välkommen till nästa mindfulnesspromenad, som infaller den 12 mars. Tiden får du när du mejlar och anmäler ditt intresse. Jag skriver inte ut tiden, då jag har haft ett par röda flaggor som viftat. Jag är en glad människa som ger av mig själv. Det innebär inte att jag är en "tillgänglig" människa. I denna roll så är jag en promenadledare, mindfulnessinstruktör och en förbättringsledare. En människa som gör ett påverkansarbete. För att jag vill det. För att jag kan det. För att jag tror på att dela med mig. 

Och för att jag aldrig mer vill ha ett telefonsamtal där någon i min närhet har dött av suicid. Jag har dessvärre fått flera samtal genom åren. Men då av vänner vars vänner har dött på samma tragiska sätt. Och då har mina vänner velat prata med mig. Som har erfarenhet. En fruktansvärd erfarenhet. Det är bara ett eländes eländes eländes eländes elände. Och det tar inte slut där. Det är ett oerhört eländes elände. 

Punkt. 

---


Första promenaden för 2023.

I söndags den 8 januari så träffades jag och två kvinnor vid Lusthusporten i ett smått duggande regn. Vi hade alla broddar på! Det var nödvändigt. Det var som att ett tunt och lätt lager fukt smekte huden i ansiktet. Vi hade så trevligt. Stannade och såg på doppingar och en gråhäger som stod helt stilla i den bruna vassen. Vi vände på oss och såg att ett par björkar har planterats på den stora gräsplätten. Rodondendron knoppar och jag upptäckte för första gången ingången och gick in och beundrade den inifrån. Det var magiskt. Vi gick vidare till Jenny Lind statyn. Och där intill henne ledde jag en stående meditation. Och tiden blev snart 11.00. Då bestämde vi oss gemensamt för att gå till systrarna Helin, där vi åt och fikade. Brasan var tänd och det var skönt att komma in i värmen. Jag skulle säga att deras WC är den trevligaste i hela Stockholm. Till och med bättre än damernas på Grand Hôtel. Hit går vi igen. 

---

Den första ”nya” mindfulnesspromenaden på Djurgården var den 9 oktober 2022. Den andra var den 13 november. 

Den 11 december så träffades vi för den tredje promenaden i år, den tredje advent. Vi var 6 personer som träffades på Djurgården. Jag började med att hälsa gamla vänner och en ny deltagare välkomna. Därefter guidade jag i en stående meditation och vi gick i tyst promenad i valfritt tempo i 10 minuter. Under vår promenad så kom det två löpargrupper och passerade oss. Den första gruppen hade en högtalare med musik som fick mig att vilja dansa. Och det är roligt, att upptäcka, vad som sker i ögonblicken. Kontrasterna. Och jag samlade gruppen för att reflektra en stund.

Det var roligt att höra hur en deltagande vän sa något som "först tänkte jag att det var märkligt att vi skulle stå och meditera bland alla ljud, men sen kände jag hur andetaget fick mig att komma ner i min kropp och jag kände ett lugn över mig. Det är precis så mindfulnessträningen är. Att påminnas om att vi kan öva varsomhelst".

Det är precis så det är. Vi kan öva varsomhelst. Vi kan bara börja med ett par djupa andetag. Och genom att göra det, så hämtar vi hem oss, där vi är. Och det gör att vi enklare kan fokusera på vad som sker just nu. 

Efter promenaden valde vi att samtala i rörelse, med riktning mot Rosendals trädgårdscafé. Där fikade/åt vi. Och hade en trevlig stund med samvaro.

Under de närmaste månaderna, kommer vi att göra så, att vi går till Rosendals trädgårdscafé och de som vill stannar till och fikar i samvaro. Det går också bra att bara komma med och uppleva mindfulness i naturen omkring 45 min tills vi andra går vidare. 

Tanken var att vi skulle vara utomhus hela tiden, i 90 min, men kylan och närheten till Rosendals trädgårdscafé, möjligheten till social samvaro med fina samtal gör att vi går dit när vi känner att det blir för kallt för att vara utomhus.

Alla instämde kring det. Att det blir en fin avrundning i värmen efter en mindfulnesspromenad tillsammans utomhus i frisk luft. 

Det finns också mycket vackert att se i Rosendals växthus. 

Allt gott!

/Jessica