MindfulNatur har en historia. Det finns en historia om mig. Om varför jag har skapat denna sida. Jag älskar att möta människor. Jag har ”samlat” på människor sedan jag var barn. Jag tycker att det är intressant med relationer. Och vad som händer med relationer när livet förändras. För mig är det viktigt med goda relationer. Jag läste nyligen Hälsogåtan av Anders Wallensten och där tog jag till mig att vårda mina goda relationer. Jag skulle säga, att genom att jag tog ett beslut, om att vårda mina goda relationer, så blev just denna aktivitet till, just nu.

Att jag ens startade min första promenadgrupp för 8 år sedan var dels för att jag promenerade mig ur en tidigare depression. Jag har upplevt alla varianter, lätt, medelsvår och djup depression. För den djupa vårdades jag på avdelning i 3 veckor år 2003. Jag lyssnade på Nisse Simonsons sommarprat i 2008. Och då förstod jag att jag behövde ta ansvar för min hälsa på riktigt. Jag började promenera minst en timme varje dag i frisk luft, i dagsljus och helst i naturen. Och sedan dess har jag inte återinsjuknat i depression. Jag har hittat ett sätt att förebygga den stressrelaterade ohälsa som jag upplevde som ung vuxen. Den stressen som ledde till depression, då min vanliga träning uteblev. Stressen satte sig i kroppen och jag behövde uppsöka sjukgymnast för olika typer av behandling, vid 22 års ålder. Jag hade förhandlat mig till en PT via arbetet. Och när PT Erling och jag träffades i gymmet på försäkringsbolaget så sa han att jag var för trasig för att börja styrketräna. Jag behövde börja med rehab. Det var början på en lång resa. Och jag var mycket medveten om den. Jag hade en påtaglig värk i axlar och nacke. 

Den osunda arbetsutlösta stressen påverkade hela mitt unga vuxna liv. Jag hade blivit begränsad, då jag saknade erfarenhet. För att jag inte hann med att träna som innan. För att sömnen blev rubbad. För att jag inte fick det stöd jag borde få, via arbetsgivaren. För att jag var en ung och duktig kvinna som inte vågade säga ifrån. Och det var ett högt pris jag fick betala. Min återhämtning har kostat mig många år, då jag valde att arbeta med mig själv och orsakerna till stressen. Jag behövde lära mig mycket, som att säga nej, jag ber att få återkomma och även att säga STOPP. Det mesta har jag lärt mig från Marie, sjukgymnasten som jag började träffa i 2014 igen, efter att ha träffat henne i slutet av 90 talet.

Jag hade trappat ut mediciner som jag tidigare åt, i dialog med min läkare. Vi följde varsamt upp utsättningen av mediciner. Jag fick dem för att jag upplevde depression redan på 90 talet, men det slog över. Jag behövde hitta en balans och hade prövat genom företagsläkare, terapeut Maria och företagspyskolog. Resultatet blev att jag uppfattade min arbetssituation som ohållbar och jag sa upp min anställning utan att ha en plan. Det blev mycket svårt, men det var det bästa jag kunde göra. Jag upplevde en ohållbar arbetsmiljö. Något som beskrivs många år senare av andra kvinnor genom upproret #metoo.  

Och det tog mig många år att hitta en balans med mediciner. Och så tog det mig många år att hitta den utan mediciner. Idag har jag en mycket god balans sedan flera år och jag har föreläst om de vägar jag har valt medvetet i livet för att uppnå den. För mig är hälsan allt. Precis allt. Det innebär att sömnen är viktigast av allt, men kost, träning, arbete och det sociala är lika viktigt liksom att hantera stress när den plötsligt står där och knackar på. Jag valde bort att skaffa barn, då hela min unga vuxna tid gick åt att uppnå den balans som jag alltid önskat. Och jag är redo för alla utmaningar. Tack vare att jag övar mindfulness i varje ögonblick sedan flera år.

Idag klarar jag vardagens utmaningar på ett balanserat sätt. Det är 24 år senare den dagen i gymmet. Genom vardagsmotion och genom att träna styrka ett par gånger i veckan samt kondition. Och jag tränar mindfulness i varje ögonblick. Jag har blivit bättre på att prioritera och sortera en hel del efter 20 års övande. Jag har pausat relationer som inte känns givande. Jag uppmärksammar ofta stunder då jag känner tacksamhet. Jag är ofta glad och älskar att skratta. Helst med andra. Jag är en optimist, som inte (längre) prövar förändra en pessimist. Jag låter pessimisten vara som den är. Och så observerar jag hur det är. Jag väljer var jag ska rikta min energi. För mig betyder hälsan allt. Och jag är varsam om mitt energikonto.

Jag förlorade en nära vän i suicid i 2011. Han ville starta ett hälsohem. Och när han frågade om jag ville vara med, så svarade jag att jag skulle bli skådespelare. Det var mitt sikte då. Det förändrades. Jag sörjde en vän, som var den viktigaste vän jag hade vid den tidpunkten. Han och jag ägnade mycket tid åt hälsofrämjande aktiviteter i naturen. Vi ordnade sociala aktiviteter för våra vänner. Som sociala entreprenörer i liten skala. Efter hans bortgång vände jag mig till en yogastudio. Jag hade svårigheter med en övning så jag tog någon privatlektion för att klara av den. Jag ville inte skada mig när jag skulle gå ner i brygga med överkroppen. När jag väl klarade av att öppna upp bröstet i yogaklasserna då rann tårarna varje gång. Jag förstod att det var en viktig del i min bearbetningsprocess. Jag började skriva. Och jag läkte.

Jag är utbildad FaR-ledare och jag har startat och drivit förening som var FaR certifierad. FaR betyder fysisk aktivitet på recept. Idag driver jag ingen förening. Jag gör detta privat och ideellt, för att jag vill bidra, förändra och påverka folkhälsan, på mitt sätt.

Den 24 november 2014 träffade jag två människor vid denna port. Det var min första promenad. Under 6 månader mötte jag så fina människor varje måndag. Jag tyckte att en måndag var en bra dag, då arbetsveckan börjar för de flesta. Några deltagare var sjukskrivna, några var studenter, några arbetade och hade möjlighet till friskvårdstimme på arbetstid, några var egenföretagare. 

Jag pausade promenaderna efter 6 lyckade månader. Det blev för många deltagare, för mig att leda själv då utmaningar uppstod. Under den sista promenaden kom en deltagare i kris och en annan deltagare ställde för privata frågor om mig, till andra. Jag behövde tänka på min och gruppens säkerhet. Det var dags för en ledare till. Så jag pausade där och då.

Jag bjöd in de politiker som jag tyckte borde komma. Ingen kom, även om några sa att de skulle komma. Jag föreläste på FaR dagen i Landstingshuset och för makthavare i Hälso-och sjukvårdsförvaltningen år 2015. Jag hade en vision om att det skulle finnas en promenadgrupp i Stockholm och så småningom en i varje kommun i Sverige. Där alla människor skulle vara välkomna. För att förebygga ohälsa och för att träffas och byta erfarenheter. Och inte minst, för att bryta ensamhet och isolering. För att få tillgång till en hälsofrämjande aktivitet och ha trevligt och roligt tillsammans med andra människor, i stunden.

Jag har en erfarenhet som projektledare i en processorienterad IT värld att arbeta med förbättringsprojekt. Jag ville verkligen förändra med min erfarenhet, i samhället. Så jag startade nya hälsofrämjande aktiviteter. I det föreningsliv som redan fanns. Och när jag ville ha mer friskvård än andra, så startade jag nya föreningar med människor som ville det jag ville. Jag ville skapa det som inte fanns. Vi gjorde en del bra aktiviteter, men vi nådde inte fram dit jag/vi ville. Så vi avslutade föreningarna. Den sista föreningen avslutades i 2022. 

Jag startade en löpargrupp i juli 2020 där jag testade ett koncept som jag själv har utvecklat. Mindful jogging. Den startade jag efter en otäck våldtäkt i ett naturområde i samma kommun. Jag ville skapa trygghet och gemenskap när jag utövar det bästa jag vet. Att springa i skogen. Numera har jag alltid någon att springa med i skogen, om jag önskar det. 

Och till hösten 2020 så startade jag en skogsbadsgrupp i min barndomsskog. Jag isolerade mig i mitt barndomshem en tid då corona bröt ut, då jag behövde vara nära naturen och min katt, som bor i mitt barndomshem. Jag hade börjat skriva på en bok som idag har arbetsnamnet "Mitt hållbara liv" och jag behövde träffa människor. Och jag ville dela med mig av min kunskap om mindfulness. Så jag erbjöd boende i området via FB att komma och delta. Och jag träffade så fina människor. Vi blev en grupp som fortsatte länge och efter att vi promenerat i tystnad och meditaterat i månader, så började vi dela mer. Vi blev mycket goda vänner. Och de har alla blivit, vänner för livet. 

En deltagare önskade att vi skulle prova kallbad och även det provade vi alla på. Och vi fortsätter även med det. Och vi bjuder även in andra, när andra vill följa med.

Dessa aktiviteter pågår spontant och de behöver ingen förening. Vi bjuder in andra att delta med oss, när vi hör att de är intresserade. Det är aktiviteter som är öppna för alla. Inga avgifter. Och inte heller ledarledda längre. Alla får bidra och ta över rodret, om man vill. Ingen prestige. Ingen hierarki. Vi delar och lär oss av varandra. Vi ger alla av oss själva och det är så det ska vara, tycker jag. 

Jag har inspirerats av det liv som jag levde i Italien och Norge. Hur människor mötte varandra där. Hur jag bjöds in. Och under pandemin så bjöd jag in. Och de människor som jag mötte då, de inspirerar mig. De ger mig stor glädje. Och en hel del skratt. I finstämd samvaro. 

Jag upplever en värld i Stockholm, där många av oss spelar teater, då vi behöver spela roller, för att mäkta med omgivningen. Jag orkade inte spela med i IT-världens gubbighet som ung 20 åring. Och jag orkade inte med att leva som jag upplevde att andra behövde göra i min omgivning när jag var en ung vuxen. Jag tyckte att det var svårt att leva i Stockholm.

Så jag följde en av mina drömmar. Och flyttade utomlands. När jag kom hem igen så förstod jag att jag behövde leva mitt liv, på mitt sätt.

Jag är dipolmerad mindfulnessinstruktör genom Mindfulnesscenter 2017. Jag började steg 2 i 2018 och pausade i mitten av utbildningen då ett trauma kom upp. Det behövde jag bearbeta och jag har bearbetat det. Jag har även blivit fri från ett tidigare medberoende, vilket var anledningen till att jag investerade i denna utbildning. Jag hittade inte den hjälpen som jag sökte, trots att jag sökt under flera år. Jag förstod att jag behövde möta mig själv, genom att träna mindfulness och bli medveten om att göra medvetna val för hur jag skulle leva mitt liv. Och idag lever jag det liv som jag vill. Det är sunt, friskt och hållbart. 

För mig är det nödvändigt att vara medveten om de val jag gör, små som stora, varje dag. För mig är det nödvändigt att vara närvarande i möten med människor.

När jag stiger på bussen. Och när jag går in i en butik. När jag hälsar på min granne. Och när jag är närvarande med de människor som jag älskar. 

För mig är mindfulness ett förhållningssätt att hantera livet som människa på planeten Tellus.

Jag lever som jag lär.

Detta är min hobby. Just nu. Och aktiviteten är kostnadsfri.  

Varmt välkommen att mejla mig; jessica@mindfulnatur.se om du vill komma med och för mer information.

Önskar du ordineras med motion på recept? Läs mer på FYSS.